me

Ibland blir jag så jäkla trött på mig själv. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra människor tycker och tänker om mig . Hur jag uppfattas, om jag gör nåt fel, om jag säger nåt knasigt. Jag vet inte varför jag hakar upp mig. Jag vill vara alla till lags och inte göra nån sne. Känns som man slängs tillbaka till de osäkra tonårs åren igen vissa stunder. Oj blev hon sur nu? Sedan går jag och tänker på detta och har svårt att släppa det fast jag vill tänka SO WHAT?? Även om jag vet att jag inte gjort nånting fel, utan det kanske igentligen är nån annan som gjort fel (men blir arg, ledsen, upprörd, whatever- ändå) så känns det som jag måste ta på mig skulden. Shit alltså, whats wrong with me!! Ugghh..

Ibland brukar jag fundera på vilka bra sidor jag har.. och sen kommer man såklart in på vilka dåliga sidor man har.. och det är alltid lättare att komma på negativa saker, sånt som man vill jobba på. Jag hakar upp mig på saker, typ varenda liten grej som går fel. Jag är känslosam och explosiv. Jag beter mig som en barnunge ibland när barnen sätter igång, VARFÖR går jag ner till deras nivå? Låter ju som att vi är två 5åringar ibland när ja börjar tjafsa med Abbie.  Jag vill säga att jag är ordningsam, men nope där ljög jag, för min hjärna försvann samma dag som Abbie tittade ut. Nu vet jag knappt vilken dag det är.. så ja lägg till det på listan. Men ja, det som jag nog mest vill jobba på är att sluta bry mig så mycket. Inte oroa mig eller gå och grubbla, det har jag gjort hela livet. Nu är jag för tusan en 30årig (omg) gift kvinna med barn och hus och jobb och hela faderullan.