Kokade av ilska igår (det kan J. intyga). Sa till Josh att Nu skiter
jag i det här och lägger ner bloggen. Men.. jag kan inte.. och
vill inte. I ♥ My Blog. Skrev mitt första inlägg i April 2007.
Över 3 år sedan. Har delat med mig av det mesta, som en
öppen dagbok. Älskar att titta tillbaka i min dagbok, titta
på bilder, återuppleva glada och mindre glada dagar i mitt
liv.
Jag har alltid varit en sådan som tar åt mig och överanalyserar
när någon säger något negativt eller elakt. När jag gick i
första klass kom det fram en tjej på skolgården till mig och
säger, helt rakt ur det blå, Ja fattar inte varför dom lät dig börja
i skolan! Jag hade ingen aning om varför hon sa det till mig,
ingen aning om vem hon var. Men.. än IDAG kommer jag såväl
ihåg detta (och tjejen är dessutom kompis med en av mina
kompisar numera.. har pratat med henne några ggr och
jag kan sätta 1milj på att hon inte har en aning om att hon
sa det där till mig) och jag blir fortfarande ledsen över det.
Jag tar helt enkelt åt mig alldeles för lätt. Positiva saker är
en helt annan sak, där krävs det mycke för att det ska gå
in i skallen på mig.
Hur som helst så kommer det vara tyst i bloggen under
tiden vi är i Sverige (ja.. om ja känner mig själv så
börjar ja väl skriva igen imorrn). Men när vi är tillbaka i USA
så blir det liv i luckan igen. Vi kommer flytta om x veckor.
Dvs rätt snart. Så titta in lite då och då, läs gamla inlägg,
lägg till mig på bloglovin och så ses vi snart igen
